Det är fredag och jag är på gott humör för första gången på sju dagar. Har precis ätit hamburgare, och fredagsleveransen av Maraboun är här. Ska kolla på Goldeneye ikväll och tänka tillbaka på tiden då jag, min bror Anton och vår vän Mini lirade Goldeneye på Playstation. Minns fortfarande vad favoritbanan hette; Felicity - fast nu börjar jag fundera på om den kanske hette facility? Känns väldigt mycket mer logiskt. Vi var ju barn och la inte direkt någon större vikt vid att läsa ordentligt. Någon spelteknik hade man inte heller (inte jag iaf). Man bara pepprade som fan på knapparna och ibland skedde underverk – som när vi spelade Tekken 3 och man fick till helt galna sparkar för att man lyckats göra någon invecklad knapptryckskombination som man aldrig fick till igen eftersom man inte visste vilka knappar man tryckt på. 
Nåväl.
För övrigt så verkar 29an ha fått spel igen. Han bankar och hamrar och klappar i händerna och skriker ”Hellooooo, can anybody hear me?” 
En fredagkväll på häktet helt i min smak (minus 29an). Är så oerhört glad att jag är på bra humör igen, hoppas verkligen att det håller i sig och att jag kanske till och med orkar bygga upp en mental styrka inför nästa förhör, som jag vet kommer bli väldigt tufft.