eanoa.blogg.se

Jag minns en dag i Düsseldorf med dig. Vi blev sittandes på en bänk, tittandes på fåglarnas lek i kanalen. Vi var alldeles hänförda av allt som pågick kring vattnet. Jag minns framför allt den lilla fågeln som ägnade stor möda åt att samla pinnar till sitt bo, en liten ö som såg ut som en flytande myrstack, med ett litet fågelhus ovanpå. Plötsligt kom det en större och häftigare fågel. Han satte sig ovanpå fågelhuset, bredde ut vingarna, bröstade upp sig och visade tydligt att han minsann tagit över ön. Den lilla fågeln kunde blott se på medan han simmade runt, runt ön, smärtsamt medveten om att han inte skulle kunna återta den. Han gjorde dock ett försök att ta sig upp, varpå den större fågeln vände stjärten mot honom och bajsade rakt på den lilla fågelns huvud. Det var så förnedrande att se. 
    Med sorg och fasa såg vi den lilla fågeln cirkulera runt ön i panik. Tills den större fågeln helt plötsligt flög i väg, och ut ur det lilla huset kom den lilla fågelns fru ut! Vi kunde aldrig ana att hon legat där inne hela tiden, inte undra på att den lilla fågeln haft sån panik. Men så återförenades de, lyckliga över att de fick behålla sin lilla ö, och livet återgick till att samla pinnar. 
Detta drama var vi båda helt tagna av, och vi kunde konstatera att det var minst lika spännande som TV.
Tänk om jag kunde få sitta så med dig nu, tittandes på fåglarna.