2023-09-04
Kategori: Allmänt
Idag har varit en jobbig dag.
Prästen Ingvar säger att jag måste lära mig att fatta rätt beslut.
Att jag måste gå MIN väg. Att jag måste låta viljan styra och inte mina känslor.
Men om jag inte vet vad jag vill då?
Jag vill vara lycklig och, känna mig trygg och älskad. Hur ska jag uppnå det?
Jag vill ju samtidigt vara med A, men är det mina känslor som talar då?
Blir inte klok på mig själv. Börjar bli galen.
Idag satt jag i solen och funderade över om jag någonsin är mig själv.
Är jag ens mig själv med mig själv? Eller försöker jag vara någon annan?
Försöker jag lura mig själv? Hur ska jag veta när jag är jag?
Jag har börjat avbryta mina tankegångar för att analysera vad det är jag faktiskt tänker på, alltså när tankarna bara far runt omedvetet. Och jag har insett att det jag tänker på bara är skit. Värdelöst, oviktigt, egoistiskt, känslostyrt, banalt.
Samtidigt; vad förväntas jag tänka på då?
Är jag så sjuk i huvudet att jag till och med börjat ställa krav på vad som bör och vad som inte bör tänkas i min skalle?
Ägnade förmiddagen (från klockan 08 till 13) med att ligga och stirra in i väggen och tänka mina löjliga tankar. Ibland föreställde jag mig olika scenarion i mitt huvud och grät en skvätt.
Sen satt jag på motionscykeln och grät från 13 till 14. Sen satt jag hos Ingvar och grät mellan 14 och 15. Han sa att Jesus älskar mig. Det tröstar mig inte så mycket just nu tyvärr. Känner ett enormt självförakt. Äcklas av mig själv.
Känner mig också likgiltig till allt runtomkring mig. Typ nollställd. Varken ledsen eller glad, bra eller dåligt. Jag bara existerar, som ett stycke kött bara.
