eanoa.blogg.se

Förhöret gick bra. Det kändes bra för att jag fick en del saker sagda som jag tänkt på länge. Trots det så känner jag nu en starkare övertygelse än någonsin att det är nog kört för min del. Det här är slutet. Jag kommer inte att bli friad från detta. Tänk att jag för två veckor sedan var så övertygad om att jag aldrig någonsin skulle bli dömd för det här brottet. Det är omöjligt. Jag hade ju ingen aning om att något skulle ske den här dagen? Hur kan man bli dömd om man inte ens vetat om att ett brott ska begås? Jag har förstått nu att det funkar inte så. Jag kan bli dömd ändå. Vet inte om det är för att natten är här, men jag tror inte att jag kommer att överleva detta. Jag kommer inte kunna fortsätta leva med vetskapen om att jag ska sitta tio år i fängelse för ett brott jag inte visste skulle ske. Ett brott jag inte haft någon inblandning i, åtminstone inte medvetet. Om jag döms för det här då kommer jag ta mitt liv. Förlåt mamma och Anton. Förlåt för allt. Och A jag älskar dig och kommer alltid att göra det, jag tror inte att du är en ond människa. Jag förlåter dig.