2023-07-17
Kategori: Allmänt
Idag har varit en minst sagt märklig dag. Först träffade jag min advokat Axel, han berättade att han pratat med åklagaren, ett förhör kommer att hållas på onsdag klocka elva. Vidare sa han att han fick en känsla av att detta kan vara ett sammanfattande förhör, och att de efteråt kommer att fatta beslut om fortsatt häktning eller om de bestämmer sig för att häva den. Han sa att om de nu inför detta förhör skulle ha fått fram ytterligare bevisning, eller något annat som förändrar situationen för mig så borde de inte ha gläntat på dörren och sagt att de ska ta sig en funderare efter förhöret. MEN Axel var noga med att understryka att detta endast är spekulationer från hans sida och att jag absolut inte ska ha för mycket förhoppningar. Det har jag inte heller. Jag är den minst hoppfulla människan jag känner. Kort efter träffen med Axel knackar en plit på dörren och säger att jag har besök. Vad nu då tänkte jag. In kommer två utredare som bara vill kolla läget. Märkligt enligt mig. De frågade om hur jag hade det, informerade om att jag får ringa samtal om jag vill. Sen sa de att vi ska ha förhör i veckan och att jag borde fundera innan dess om det är något jag kommer på eller vill tillägga. Precis som Axel sa att de förmodligen hoppas på i och med detta slutförhör. Nu känner jag mig så uppstressad, speedad och ångestfylld.
Önskar verkligen att ingen av personerna jag träffat idag hade yppat ett ord om det här förhöret, det kommer uppta all min tankekraft nu och min puls kommer att vara svinhög fram till onsdag. Fan. Vill inte ha förhoppningar, det är bara dumt. Ändå kommer jag på mig själv med att nyss tänka när jag gjorde te att "jag behöver nog inte fylla på sockret för jag är nog härifrån snart". Dumma, dumma tanke försvinn. Här finns inte rum för önsketänkande, fallet kommer att bli så hårt sen om mina önskningar krossas. Kanske hårdare än jag klarar.
2023-07-17
Har varit så inställd på att vara kvar här resten av sommaren, minst. Känner mig inte alls redo för att komma ut. Det låter så sjukt men det är sant. Jag håller på att bli knäppt på riktigt? Varför berättade de om kommande förhör? Hade så mycket hellre bara blivit kallad till det utan förvarning.
2023-07-17
En annan sjuk grej är att jag i och med vetskapen om förhöret plötsligt känner en oerhörd stress över en massa saker som jag nu kanske inte hinner med. Mina skriverier hur blir det med dem? Alla böcker jag planerade att läsa här inne, hur blir det med det nu? Det är läskigt hur snabbt man anpassar sig efter olika miljöer. Hur man blir sentimental och bygger upp en separationsångest som verkligen inte är befogad. I mitt fall så är det ju helt knäppt, men jag tror att det egentligen inte handlar om att jag absolut vill vara kvar, utan att det finns en rädsla för att lämna. Rädsla för hur världen kommer att ta emot mig. Rädsla för att behöva fatta beslut om min framtid.
